Välkommen till FoulPlay.se
De senaste sportnyheterna och de bästa sportartiklarna
| Sök Bland Alla Hockey Artiklar |
| Publicerat: 2008-06-09 | Tillbakablicken del 1: Phil Esposito | Skribent: wankbottom |
| Först och främst: Som inledning på den här serien av tillbakablickar ska jag bara kort förklara vad som är tanken. Tanken är att fram till NHL-starten i höst presentera en spelare som förtjänar att kommas ihåg extra mycket, en ny varje vecka. Jag utgår från mina egna personliga favoriter, men är öppen för förslag på spelare som jag kanske glömt bort. Det kommer bli mer i dokumentform och lite längre matnyttig läsning - och lite bilder samt videoklipp om det finns. Hoppas ni uppskattar formatet och sätter på er läsglasögonen. Tillbakablicken del 1: Phil Esposito Den förste spelaren jag uppmärksammar är Phil Esposito, som med sin banbrytande, aggressiva spelstil blev en ikon för många hockeyfans och spelare - allra mest finns hans namn och legendstatus kvar i Boston, där han tillbringade en stor del av sin karriär. Vissa känner honom som spelaren som först myntade uttrycket "chicken swedes". Men faktun är att han var en stor målskytt och en stor ledargestalt - en spelare värd att minnas. Philip Anthony Esposito som hans fullständiga namn är föddes den 20 februari 1942 i Sault Ste. Marie, Ontario som ligger i Kanada för den ogeografiske. Phil föddes i en sporttokig familj - vilket gav resultat för båda bröderna. Tony Esposito, hans bror, var målvakt och en mycket stor spelare som egentligen kräver en egen tillbakablick - men vi nöjer oss med att se honom som brorsan som blev trefaldig Vezina Trophy-vinnare. Phil å andra sidan var center, och fick under sina första säsonger i NHL då han tillhörde den klassiska klubben Chicago Blackhawks spela bredvid legenden Bobby Hull. Utan Espo's fina spel talas det om att Hull aldrig skulle nått samma fantastiska resultat och vice värsa Phil. Rekordman och ledargestalt Efter säsongen 1966-1967 tradades Esposito till Boston Bruins vilket blev en stor snackis. Phil visade redan framfötterna under sin första säsong genom att göra 84 poäng på 74 matcher. 1968-1969 skulle bli hans genombrotts-säsong. Han blev förste NHL-spelare någonsin att göra över 100 poäng på en säsong - då han gjorde hela 126 p. Samma år mottog han logiskt nog också Art Ross Memorial Trophy som bäste poänggörare men även Hart Memorial Trophy för mest värdefulle spelaren för sitt lag. Nästa säsong 1969-1970 kom han in i ligan som den store fixstjärnan, och hade ännu högre krav på sig med sina pokaler och fina säsong i bagaget. Spelet från stjärnan var inte fullt lika bra den här säsongen, men framgångarna för laget, Boston var desto bättre. Laget under ledning av Harry Sinden vann Stanley Cup efter en finalserie mot St Louis Blues som man vann med förkrossande 4-0. Det var dock en annan legend det talades om efteråt, nämligen Bobby Orr som avgjorde sista matchen och spelade bra hels slutspelet. Phil var återigen en hårsmån från att komma över 100-gränsen med slutade på försmädliga 99 poäng. Phil kallades ofta en buse med målsinne. För att vara en av NHL:s bästa spelare säsong efter säsong så hade han relativt mycket tid på botbänken. Mellan 50-70 poäng var standard och hans spelstil granskades med kritiska och stora ögon - speciellt av oss européer. Lars Nylin skrev 2002 en artikel om kanadensiska hockeyspelare och slog huvudet på spiken med den här beskrivningen av Phil Esposito. Han hade korpsvart långt hår och polisonger stora som fläskkotletter.
Blicken var så vass att svenska ishockeyspelare skrämdes tillbaka till de månskensrinkar i Sörberge och Surahammar där de tagit sina första skridskoskär. Följaktligen kallade han de gul-klädda Tre Kronor-spelarna för ”Fega kycklingar”. När han inte drog till med mer filosofiska uttryck som ”djävla fittor” eller ”åk hem till nordpolen din rövknullande hora”. För en generation svenska hockeyfans är Phil Esposito den kanadensiska elakheten personifierad. Han symboliserade frän kanadensisk machohockey under ett årtionde – 1970-talet – när det hockeytänkandet för första gången på allvar kom i friktion med den europeiska modellen. Han blev för oss lönnlövens ikon trots att han snarare såg ut som en billig maffiaboss i ”Baretta” än en hockeylegend. Men det var ändå svårt att på allvar avsky Esposito. Visst, han sa oraffinerat elaka saker om svenska idoler. Men visst hade han lite rätt ändå? Det var svårt att förstå hur en hockeyspelare kunde vara så duktig på hockey men samtidigt så aggressiv och burdus i sin spelstil - för sin tid vill säga. I dagens hockey är det snarare regel än undantag att dom duktigaste spelarna även kliver in och tar för sig i närkamper. Espositos karriär var i full blom efter SC-segern med Bruins 1970. Men han skulle aldrig vinna cupen igen. Hans poängproduktion fortsatte dock, och säsongen efter segern dvs. 70-71 slog Esposito till med vad som skulle bli hans toppnotering någonsin i poängväg med 152 poäng. Och såhär såg poängskörden ut följande fyra säsongerna i Bruins: 133 130 145 127 Ganska imponerande.
Som jag skrivit vann Esposito en herrans massa utmärkelser, vissa flera gånger. Här följer en fullständig lista för den nyfikne: * 1968-69 - Art Ross Memorial Trophy Vinnare
* 1968-69 - Hart Memorial Trophy Vinnare * 1969-70 - Stanley Cup Champion * 1970-71 - Art Ross Memorial Trophy Vinnare * 1971-72 - Stanley Cup Champion * 1971-72 - Art Ross Memorial Trophy Vinnare * 1971-72 - Lester B. Pearson Award Vinnare * 1972-73 - Art Ross Memorial Trophy Vinnare * 1973-74 - Art Ross Memorial Trophy Vinnare * 1973-74 - Hart Memorial Trophy Vinnare * 1973-74 - Lester B. Pearson Award Vinnare * 1977-78 - Lester Patrick Trophy Vinnare * 1984 - Introducerad i Hockey Hall of Fame * 1987 - #7 tröja är reserverad i Boston Bruins * Spelade NHL All-Star Match (1969, 1970, 1971, 1972, 1973, 1974, 1975, 1977, 1978, 1980) * NHL Första Team All-Star (1969, 1970, 1971, 1972, 1973, 1974) * NHL Andra Team All-Star (1968, 1975) * Drog sig tillbaka som den näst bästa mål- och poänggörare, och tredje i assister. * Bland de allra bästa någonsin i NHL bland mål gjorda (5:a), assister (18:e) och totala poäng (8:a). * Håller fortafarande rekordet för skott på mål under en enda säsong med 550 år 1971 (över 300 mer än det näst högsta). * Hade tretton säsonger i rad med 30+ mål, näst bäst i historien. * 1998 rankades han som nummer 18 i The Hockey News' lista över de 100 bästa ishockeyspelarna. 1987 hette #7 i Boston Bruins Ray Bourque. Samma år hissades Espositos tröja upp i taket (#7) vilket för den oinbitne innebär att nummret blir obrukbart för spelare i klubben. Enda undantaget i NHL är The great one's #99 som inofficiellt inte får användas. Under en ceremoni hedrades Esposito, och Ray Bourque's kupp fick Phil att falla i tårar. För oss som håller på Bruins är detta en av dom finare stunderna minus SC-segrarna. Se klipp här: Esposito i landslaget Att inte en av dåtidens största stjärnor i ligan skulle bli uttagen i landslagssammanhang vore väldigt ologiskt. Esposito hann med att vara både ass-kapten och kapten i laget. Och under en utmanarturnering 1972 gav hans hårda attityd stora rubriker i en match mellan dåvarande Sovjet och Kanada. Jag refererar återigen till en briliant skriven artikel av Lars Nylin, Aftonbladet: För de flesta var Moroney i Tingsryds-dress länge den burdusa ishockeyns självporträtt. Det vill säga innan Phil Esposito & Co klev in i våra vardagsrum.
De gjorde detta under den hockeyhistoriskt så banbrytande utmanarserien mellan Kanada och Sovjet 1972. I en av matcherna crosscheckade Esposito ryssen Boris Michailov och blev utvisad. Stående i båset, hjälmlös, tuggtummituggande, gjorde Esposito den omisskännliga gesten ”Jag ska döda dig” genom att dra ett par fingrar över sitt eget struphuvud. Esposito gjorde det i Moskva. Mitt under kalla kriget. Vi svenskar hade aldrig sett något liknande. Det här var något helt annat än Gert Blomé och Rolle Stoltz. Detta var signaler från en annan värld. Möjligen inte en bättre värld. Men helt klart en annan. Esposito var varken värst eller bäst i Kanadas lag. Men han stod ut. Med sitt utseende. Med sina ledaregenskaper. Och med sina giftiga kommentarer om svenskar. Han blev under senare år (Rangersperioden) avsevärt mycket saktare på rören, och fick mycket kritik i tidningarna. Inte bara för sin avstannande utveckling utan för hans beteende utanför isen där han var lite av en stjärna (iaf tyckte han själv det) och var svår att handskas med. Roligt att veta I Boston där han var dyrkad av fansen fanns den klassiska banderollen "Jesus räddar - Espo sätter returen" (vi antar att Bostonpubliken inte kunde svenska; "Jesus saves - Espo scores on the rebound"). När bröderna Esposito var yngre har Phil berättat hur det gick till när det klarnade vem som skulle ha vilken position. " - Vi hade en uppgörelse. Tony fick stå när vi spelade hockey. Jag fick stå när vi spelade fotboll. Och egentligen var Tony bättre på skridskorna så jag borde nog ha stått i båda sporterna." Jag och fler med mig är hur som helst glada att han valde centerrollen. Och vi kommer alltid att minnas honom som mer än en av dom fulaste spelarna genom tiderna - som en riktig lirare vars namn vi aldrig kommer glömma. Wankbottom wankbottom@foulplay.se | ||||||||||||||||||||||||
|
| |||||||||||||||||||||||
Kommentarer
| Publicerat: 2008-06-11 | Härligt inlägg!! | Kommenterat av: msveden |
| Riktigt skoj att läsa om gamla hjältar! Själv hade jag nästan glömt Phil Esposito eftersom jag är lite för ung men stort tack till wankbottom och youtube :D Jag har två favoritspelare som jag hemskt gärna skulle vilja se ett inlägg om. Eftersom jag gillar rollspelare så står som back Ulf ”Robocop” Samuelsson högst i kurs och som forward Adam Deadmarsh vars karriär tog slut alldeles för tidigt. |
| Publicerat: 2008-06-11 | Tuffe-Uffe. | Kommenterat av: Wankbottom |
| Jag var också för ung för att se Esposito live. Men började tidigt att banda matcher från espn classic från farsans kabel-tv och läsa om honom :) Uffe är inplanerad. Kommer fler svenskar så småningom som kanske fler kan relatera till. Deadmarsh är ett av dom coolaste namnen i NHL någonsin, tillsammans med Yzerman. Ska ha honom i åtanke! |
| Publicerat: 2008-06-11 | ... | Kommenterat av: sjöka |
| Intressant läsning! |
|
|