Välkommen till FoulPlay.se
De senaste sportnyheterna och de bästa sportartiklarna
| Sök Bland Alla Hockey Artiklar |
| Publicerat: 2009-02-06 | Porträttet: Pavel Bure | Skribent: wankbottom |
| En lysande stjärna av sin tid - en härlig blandning av det bästa av flera världar möttes i en och samma spelare - en lysande snabbhet, en makalös teknik och ett målsinne i absolut världsklass. The russian rocket, den ryske raketen, Pavel Bure förgyllde under många år oss hockeyälskare den nordamerikanska hockeyligan. Hur minns vi honom idag? Jag minns honom extra starkt då han var en av mina absoluta förebilder. Pavel föddes den 31 mars 1971 i Moskva i nuvarande Ryssland (f.d Sovjet) där han växte upp, tillsammans med sin lillebror Valeri Bure som även han skulle dra på sig en NHL-tröja. Hans pappa Vladimir var en av Sovjetunionens mest framgångsrika simmare på 1960- och 70-talet så sportkulturen var något som starkt präglade familjens hem. Hans pappa sägs ha varit väldigt hård mot sin son, och gav honom ett ultimatum att om han inte blev bland de bästa i hockeylaget under ett fåtal månader skulle han inte få fortsätta, och satsa på simningen istället, som Pavel höll på med parallellt. Vi står med facit i handen och vet ju hur det gick. Pavel blev snabbt igenkänd som en av Moskvas största hockeytalanger. Hans skridskoåkning var redan outstanding, grunden lade han genom att träna nästan uteslutande ben och minimalt med överkropp. Och det dröjde inte länge innan den sovjetiska storklubben CSKA Moskva knöt honom till sin organisation. Redan som 15-åring var han given i juniorlaget, och gjorde väl ifrån sig. Och två år senare, när Pavel fyllt 17 år skulle han debutera i A-laget - men det var ingenting som alla i föreningen tyckte var självklart. Man sa att han var för liten och klen, och aldrig skulle klara av den fysiska seniorhockeyn. Pavel reagerade genom att slå och attackera allt som rörde sig, för att bevisa att han minsann kunde stå upp för sig (med slashingar och andra tilltag). Men när han började visa upp sitt fina målsinne fick ledare kliva in och säga ifrån, att det var hockeyn han skulle koncentrera sig på och inte efterslängar och fult spel. Efter sin första säsong i högsta ligan tilldelades han den fina utmärkelsen "Årets rookie", och när junior-VM-laget för 1989 skulle tas ut var han ett givet namn. Och vilken femma han fick lira i. Pavel Bure - Sergei Fedorov och Alexander Mogilny. Alla tre är idag högt ansedda för vad dom ådstakom under sina karriärer. Han blev sedan draftad av Vancouver Canucks, klubben där han skulle uträtta mycket gott. Men i samma veva blev det trassel med papper och regler - det såg helt plötsligt ut som att Pavel inte skulle få spela i Nordamerika då man var tvungen att ha spelat ett visst antal matcher i en högsta liga innan man fick sticka, vilket papprena inte visade. Detta grävde en av Canucksscouterna fram och dealen gick i lås. Han gick som 113:e totalt år 1989, som fjärde namn hos Vancouver. Vilket visade sig vara mycket lyckat! 1991-92 blev hans debutsäsong i NHL, och det blev succé direkt. På 65 matcher gjorde han 60 poäng, 34 mål och 26 assists. Han tilldelades det finaste av priser; Calder Trophy som "Årets rookie" och gjorde sig snabbt ett namn bland motståndarbackarna i ligan. Eller som svenske backen Peter Popovic en gång sagt: ”När Pavel Bure fick pucken var det bara att hålla i sargen så man inte sveptes med i vinddraget som uppstod när han flög förbi dig.” 1993-94 gjorde han flest mål av alla i ligan nämligen 60 stycken. Dessutom kom han totalt femma i poängligan med sina 107 poäng (60 m+47 ass). På sina tre första NHL-säsonger hade han gjort totalt 154 mål, och det är bara Wayne Gretzky och Mike Bossy som lyckats göra fler mål under sina tre första säsonger. Han blev uttagen till NHL First All-Star Team samma säsong, helt rättvist. I slutspelet 94 var var han också grymt bra. Även där gjorde han flest mål av alla, 16 stycken, och tog i stort sett på egen hand Vancouver till final. Där ställdes man mot New York Rangers och serien gick till hela sju matcher, men sista vanns av Rangers - oturligt nog. Efter kanonsäsongen väntade en lock-out där Pavel hamnade i pengabråk med ledningen i Nucks. Han menade att han hade en klausul som gjorde att han kunde få pengar ändå. Detta ledde till att Pavel stämplades som en girig diva, något som hans lagkamrat från NY Rangers (senare i karriären) Andreas Johansson starkt dementerar i sin blogg. "Pavel gjorde tretton mål på de tio första matcherna med oss innan han åkte på en knäskada. När vi var på road trip så hängde vi ofta ihop. Han gillade sena middagar precis som jag gör och han är absolut ingen diva som många vill få honom att framstå som. Han var också fruktansvärt vältränad och såg ut som en sprinter i kroppen. På varje resa så var han på gymet på kvällen dagen innan match. Ibland kunde klockan vara 22.00 när han ringde och frågade om jag skulle med på ett pass. Han berättade för mig att cyklingen och lite lätt styrketräning varje dag var nyckeln till att han alltid kände sig fräsch. Jag prövade samma sak och kan bara instämma ". Och som många säkert redan vet hamnade Pavel här i ett mellanläge, skador var något som tyngde den snabbe ryssen under hela hans karriär. Och det var främst knäna som tog stryk, något som kanske kan förklaras med hans snabbhet och åkstil, som var brutal mot kroppen - slitsam. Något som vi idag ser hon en väldigt lik spelare - Marian Gaborik. Eller vad sägs om det här; 1995-96 spelade han bara 15 matcher och missade i stort sett hela säsongen på grund av en knäskada. Samma veva var det 96-97 då han heller inte gjorde en särskilt bra säsong. Det märktes att han fortfarande hade problem med knäna och det var inte samma snabbhet och frekvens i åkningen som det varit tidigare. Men det kom ljusare tider, alla tvivlare fick på näsan. 1997-98 var ett bättre år för Bure. Då gjorde han 51 mål och var en av tre spelare att nå den magiska 50 måls gränsen den säsongen. Teemu Selänne vann målligan med bara ett mål mer än Pavel. Under OS i Nagano 1998 tog han en silvermedalj med Ryssland och blev utsedd till turneringens bäste forward (och det var måååånga bra forwards). Han gjorde flest mål av alla, 9 mål på 6 matcher. Och i den klassiska semifinalen mot Finland gjorde han fantastiska 5 mål! Se nedan, och njut (filmen är drygt 6 min lång). Efter OS var det turbulens kring Canucks ekonomi, och spelarnas löner uteblev. Pavel adresserade klart och tydligt vad han tyckte om den saken och åkte hem till Ryssland där han tränade med sin gamla klubb CSKA Moskva. Pressen gjorde i samma veva stora rubriker kring hans umgänge, det sades att han gjorde affärer med maffian, han dejtade (var tom. förlovad) modellen/tennisspelaren Anna Kournikova och umgicks med dåvarande presidenten Jeltsin. Det var många bollar i luften för Pavel. Och senare blev det som väntat, han tradades till solen och värmen i Florida och Panthers. Säsongen 1999-2000 var hans första i laget och han vann genast Maurice ”Rocket” Richard Trophy som går till den spelare som gjort flest mål i grundserien. 58 mål blev det för Pavel, totalt 94 poäng den säsongen. Samma säsong gjorde brodern Valeri som jag skrev om tidigare 35 mål och tillsammans gjorde brödraparet 93 mål. Det var ett nytt NHL-rekord för flest mål av ett brödrapar under samma säsong. Dom pulverisderade det gamla rekordet som låg på 84 mål. Pappan må varit hård men något rätt måste han gjort. I All-Star-matchen gjorde Pavel hat-trick och fick pris som matchens bästa spelare - livet gick bra och skadan gjorde sig inte påmind. Säsongen efter (2000-2001) vann han Maurice Richard Trophy återigen då han skrapade ihop 59 mål. Dessutom satte han ett nytt NHL-rekord, som står sig än idag, för mest istid av en forward. Han snittade nästan 27 minuter per match (26:52), och det är ungefär vad de bästa backarna spelar än idag. Det visar hur viktig han var för Florida Panthers. Tyvärr blev detta "slutet" på Pavels karriär. Efterföljande säsong gick inte alls bra, skadan visade sig igen och han tradades till New York Rangers där han avslutade sin karriär - men var mer förekommande på "injury-reserv"-listan än vad han var ombytt i båset. Jag skrev ju förut att Andreas Johansson uppfattade honom som en bra kille, försök övertala hans lagkamrater i Panthers om det. Såhär säger en anonym spelare: ”Han var en usel lagspelare. Medan vi andra i laget slet i defensiven stod han bara i mittzonen och tittade på. Han var gladare när vi hade förlorat och han själv gjort mål än när vi vann och han själv gick mållös från isen. Han har ett ego utan dess like.” Pavel gjorde sammanlagt sex All Star-matcher; 1993, 1994, 1997, 1998, 2000, 2001 och var oavsett hans attityd en härlig spelare att titta på. Här under ser vi bilder på honom i hans olika klubbar - i ordning: CSKA Moskva - Vancouver Canucks - Florida Panthers - New York Rangers - Ryssland - All Star-team. (Han hann med två kortare sejourer i Tyskland och i Spartak Moskva som jag inte räknar med då han bokfördes för en match i varje lag).
| ||||||||||||||||||||||||
|
| |||||||||||||||||||||||
Kommentarer
| Publicerat: 2009-02-13 | Bure är kung | Kommenterat av: Vladde knapp.se |
| Mycket bra skildring, riktigt kul att läsa. har dock också för mig att har var en riktig jävla diva. Var extremt pengarkåt och kan inte ha varit lätt att göra med. |
| Publicerat: 2009-02-16 | Bure, Fedorov eller Mogilny | Kommenterat av: msveden |
| Vem skulle du helst ha i ditt lag. Bure, Fedorov eller Mogilny? :D |
| Publicerat: 2009-03-02 | Alla | Kommenterat av: Vladde |
| Alla så klart! |
| Publicerat: 2009-03-02 | Det går aldrig.... | Kommenterat av: msveden |
| Vi har sett det förut och det är helt omöjligt att få gamla ryska superstjärnor att sitta i samma båt eller ska vi säga yacht :lol: Var det inte just i Nagano som Håkan Södergren kallade Bure för toppen på skithögen? |
|
|