Välkommen till FoulPlay.se

Nej, det handlar inte om min sambo. Men jag är övertygad om att han skulle bli ganska nöjd om jag skrev en hel krönika om hur fantastisk han är, och dessutom valde den rubriken. Men den här gången handlar det om den abdikerade kungen, Peter Mattias Forsberg. Född 20 juli 1973 i Domsjö i Örnsköldsvik. Jag kommer inte ens låtsas att jag är hockeyexpert, det blir bara löjligt, men ”Foppas” saga är värd att fundera kring.

När kung Peter var liten prins spelade han inte bara hockey, han åkte skidor, tränade friidrott och spelade fotboll också. Faktum är att han var så pass bra i fotboll att många trodde att det var fotbollen han skulle satsa på. Han öste in mål när han var liten, en match då Domsjö mötte Nätra (här snackar vi landet) gjorde han elva stycken. Vid 15 års ålder slutade han med övriga idrotter och valde att satsa på hockeyn. Värt att notera är att Peter Forsberg inte var den klarast lysande hockeystjärnan när han var yngre, han var enligt egen utsago ” liten och klen” och han platsade exempelvis inte i Tv-pucken första året.

Men sedan rullade det ju som bekant på. Peter Forsberg har hunnit med en del klubbar under sin karriär, och följaktligen ännu fler coacher. Coacher som pratat svenska,amerikanska, franska och som har haft vitt skilda åsikter om hur spelet ska spelas. Men om de pratar om Peter Forsberg är de rörande överens. En extrem tävlingsmänniska som inte har något annat läge än max. Vare sig det är träning eller match. Han älskar att vinna och hatar att förlora, han blir förbannad på sig själv om han slår ett felpass och är ofta den som är sist kvar på isen vid träningspass. Som Tony Granato, dåvarande coach i Colorado Avalanche uttryckte sig: ”Livet som coach blir mycket lättare när ens bäste spelare jobbar hårdast”.

Jag får känslan av att Peter Forsberg hela tiden har gjort sina val av kärlek till sporten. Alla barn- och ungdomsledare känner till ledorden; det viktigaste är att barnen har roligt. Och bortom alla miljonerna är det är egentligen ingen skillnad, vare sig man 10 eller 27. Det går inte att tvinga fram passion och kärlek till spelet. Och det finns väl inte någon som tvivlar på att ”Foppa” verkligen älskat det han gjort, efter att ha sett hans avskedsintervju..?

Jag tror på ”the-Foppa-way”:

– Tvinga inte ungarna att specialisera sig för tidigt.

– Man måste inte vara bäst när man är liten för att lyckas.

– Låt de barn som vill träna mycket göra det. Förutsatt att det är BARNET som älskar, brinner och vill.

– Den talang som tar en längst är inre drivkraft och inställning.

Jag avslutar med att infria ett löfte till min son. Att skriva att Linus Omarks straff var snyggare än Peter Forsbergs -94. Så.

Karin Gren